Hej  igen!

Håller nu på med att skapa BAKGÅRDENS nya sida för sommaren 2012. Det kommer att bli QUIZ på fredagar och TVÅ stora FESTER, loppis, konstutställning , designmarknad  m.m.

SOMMARFESTEN blir lördagen den 30 juni, så boka in det nu  :))

 Våra QUIZ-KVÄLLAR i tältet på fredagar förra året var härliga.  En liten tjej som heter My var med sina föräldrar hos oss ett flertal gånger och var väldigt kavat och ville prova på det mesta som att öppna läskflaskor i baren till att ingående intervjua oss om våra sysslor.

En QUIZKVÄLL fick hon låna min kamera och dokumentera det hon tyckte var viktigt. Vilket fotoreportage det blev! Så här följer My's bilder av BAKGÅRDEN en julikväll 2011.

All the best // Sten

Återkommer nästa vecka.

Bästa hälsningar

Sten

Sommar OS ska ju hållas i London i år och jag läste i Gp att någon PR-snubbe hade kommit på den briljanta idén att Keith Moon (†1978) i the Who
skulle spela på invigningen! The Who's manager hade trött konstaterat ungefär "att kan ni skaffa fram ett Ouija-bräde, några glas och stearinljus,
så ska vi försöka kontakta honom". Undrar om PR-killen fick behålla jobbet?

I fredags spelade vi för andra gången detta år på Galliano och det gick mycket bra och en härligt uppskattande publik utgjorde kronan på verket.
Det finns tre saker som är väldigt bra med Galliano; bra publik & att man får göra soundcheck totalt i ensamhet, eftersom själva spellokalen ligger
i ett anslutande rum till själva puben och promotorn Bo Guting som gör ett mycket bra jobb med bokningar, iordningställande av scen och ljudanläggning
+ att han är väldigt lätt att ha och göra med och är  tillgänglig. Det är så många arrangörer som konstrar, trixar, går inte att få tag på, ska ha allt men inget ge o.s.v.
Därför blir man extra glad för människor som Bo!

Vi har nu gjort åtta spelningar på den här turnén och det börjar verkligen kännas att låtarna på listan sitter i ryggraden nu. Det är bara min gamla Hagström
gitarr som borde läggas in hos gitarrdoktorn Åke Björnstad för smärre och större operationer, men jag har tyvärr inte råd för tillfället.

Som många av er vet så har jag ju målat en hel del tavlor, inte sällan med motiv från rockens värld. Efter olyckan i somras har jag inte haft någon lust alls.
Vet inte om det handlade så mycket om att koncentrera mig så starkt på återhämtningen av vänsterhanden och den gnagande ovissheten om jag överhuvet taget
skulle bli så frisk som jag blev. Men nu när musikbiten så att säga är på plats så känner jag nu ett sug efter att få börja måla igen. Så nu sätter jag igång
och kommer att ha en utställning under hela sommaren är det tänkt. Mer om detta senare.

I lördags var det ett år sedan min älskade hund Ruffe dog. Han hade ett sår på halsen där han hade blivit biten ett par dagar innan av grannhunden
Salsa. Det blödde inte direkt utan vätskade sig hela tiden, så han var blöt i pälsen runt om och när han reste sig från golvet han legat på så var det en
pöl av lymfa, eller något. Han hade varit orolig den senaste veckan eftersom bakbenen tidvis inte bar honom. Hörde honom flämta en natt och gick ner
till undervåningen och där satt han oförmögen  att ta sig till vattenskålen. Efter den natten flyttade jag ner till honom och sov på soffan, vaksam på minsta
ljud, så det blev en fragmentarisk sömn för mig, men han verkade lugnare allt eftersom veckan gick.

Näst sista dagen han levde var jag borta och ledde  Quiz i Kärra . Han hade varit dålig hela dagen, men när jag kom hem så kvicknande han till och vi tog en sen kvällspromenad och i stället för att släpa sig fram travade han som vanligt med svansen böjd om ett bakvänt C!
När han och jag vaknade dagen därpå så hade han återigen lämnat vätska från såret där han hade legat. Jag fixade en steril kompress mot såret med en gasbinda
runt huvudet. Den här dagen skulle vi slänga en massa skräp o dyl. på tippen, så en stor hyrd släpvagn var på plats och min dotters kille hjälpte mig att fylla den.
Allt under Ruffes övervakning, han stod ute på förstubron och tittade på oss hela tiden medan vi slet och släpade.
Vid ett tillfälle kom en Schäfer förbi med sin matte och Ruffe tog tillfället i akt , hoppade över grinden och sprang efter Schäfern så Marianne fick jaga honom och
leda tillbaka honom i halsbandet. Sen åkte vi till tippen med allt bråte och ner till Statoil för att lämna kärran. Jag gick in på apoteket och köpte blodstillande medel,
mer kompresser m.m.
När vi kom hem igen vätskade sig såret fortfarande och jag och Rostam försökte liggandes på golvet och tvätta ur det. Men hur mer jag tryckte, ju mer forsade
det någon orange vätska ut.  Detta var askonsdagen 2011 och jag ringde vår veterinär (farbror Wilhelmsson), men han var redan ute på sitt sommarställe på Tjörn.
Så jag ringde hund&katt hälsan eller vad det heter i Mölndal och sa som det var att vi inte fick stopp på ett blödande sår av ett bett.
"Kom ner då inom en kvart, för sen stänger vi för påsken" var beskedet. Ruffe var ute på altanen och lät sig villigt matas med Mariannes nybakta muffins.
Jag kom ut och sa " om vi åker med än gång kan dom plåstra om honom så han har det bra i påsk.

    
Vi satte oss i bilen, Marianne körde med Rostam bredvid sig och jag & Ruffe i baksätet. Han hade alltid hatat att åka bil, så efter bara några meter satte ylandet
och skällandet igång. Jag kände nu som förr hans totala ovilja mot att åka bil, eftersom det alltid för hans del resulterat i veterinärbesök. Det var därför vi sedan 2007
ALLTID anlitat den hembesökande veterinären " farbror Wilhelmsson" när Ruffe behövde läkarvård och jag hade lovat mig själv att den dagen han måste dö så
skulle han inte behöva åka någon förbannad bilresa. "Farbror Wilhelmsson" hade också lovat att komma hem till oss då det var dags för hundhimmeln.
Men det här var ju en ANNAN situation, Ruffe skulle ju bara "plåstras om".

Eftersom han var en av de sista patienterna denna dag kom vi fort in och han placerades som vanligt på det höj- och sänkbara rostfria undersökningsbordet.
Marianne väntade utanför och jag och Rostam var med Ruffe. Väldigt fort kom veterinären in och klämde lite på Ruffe och så sa han:
"Detta är inget vanligt sår, det är en stor tumör som det gått hål på och jag tycker att han ska få somna in."
"Jaha?...när då"  sa jag helt överraskad och omtumlad av denna information.
."Nu", sa han , "OK?"  " Ehh jasså..................."
Han fortsatte; "jag representerar djuret Ruffe, du representerar en mänsklig känsla."
Jag köpte det. Rostam hämtade Marianne som blev jätteledsen men också tyckte samma sak.
Dom satte en kanyl i frambenet och så tryckte veterinären in en dödlig dos sömnmedel. Ruffe reagerade lite genom att titta på sitt framben
och 3 sek senare var han död. Han gjorde ett sista vift med svansen, som jag tror bara jag såg och det var liksom "Hejdå, nu sticker jag!

Det kostade 1000 spänn och vi fick honom i en turkos plastpåse. Jag la ned honom vid trappan ner till nedertomten. Tog en spade och började  gräva en grav för den hund  vi hämtade i Nässjö sommaren 1997 och sedan dess varit en familjemedlem på i stort sett samma villkor
som vi andra. De övriga åkte iväg för att hämta Mimmi. Jag orkade inte gräva färdigt så Rostam tog över och jag hämtade Ruffe, fortfarande varm.
Han som för tre timmar sedan jagat en Schäfer, som för 1½ timme sedan ätit muffins med stor aptit, som skriket för 40 min sedan i bilen och slutligen befunnit sig "beyond a point of no return" som veterinären uttryckte det.
Med lite svårighet placerade jag honom i graven (han kanade lite) , Rostam var underbar och hade under tiden plockat de få blommor som fanns på tomten som han strödde över Ruffes kropp. Där fick jag nog. Har begravt fiskar och råttor på vår tomt, men var väldigt tacksam för att svärsonen slutförde begravningen. Några dagar senare planterade han en bok som kommer att resa sig till ett stort träd med näring från Ruffe, och PRECIS så här PERFEKT
fungerar NATUREN: G e  och  Ta!
Enklare än så kan det inte bli!

Ha en BRA vecka!
Sten G

I onsdags åkte vi till MUSIKENS HUS i Göteborg för en spelning på deras Café Hängmattan. När vi tråcklat oss igenom den värsta rusningstrafiken runt kl 17 med Sunes stora skicklighet vilka gator som är snabba och vilka som inte är det, i denna hektiska tid , så anlände vi på utsatt tid. Som självutnämnd rekognoserare medan Sune och hans dotter Lawanya parkerade bilen tog jag mig igenom diverse labyrinter och hittat till slut lokalen och scenen. Men då stog där redan Sune & Lawanya där.

Allt fanns på plats eller togs fram av en tillmötesgående roddare på plats. Ganska snart anlände Louise som skulle vara med för att framföra bl.a. "Tomorrow" eftersom vi tyckte att det var ett lämpligt ställe att framföra denna mycket mjuka och finstämda låt och hon är för alltid vår "5:te" medlem!

Riggat & klart

Trots att det mitt i veckan fylldes stället framåt sjutiden med mycket folk och vi fick vegetarisk köttfärs och spagetti som smakade bra. Sune som är emot allt som tenderar att inte likna biffstek med pommes frites, muttrade något om "kommunist käk", men var väl den endaav oss som åt upp allting. "Det här va ju gott...fan!"

Efter middagen genomgång av den för kvällen speciella låtlistan http://www.s-g-b.se/setlist-120411.htm

Prick kl åtta gick vi på och det mesta gick bra och publiken var toppen. Det var absolut inget röjarställe utan alla satt ned och verkligen lyssnade. Det märktes framför allt i de lugna låtarna där det ofta annars hörs ett lite irriterande sorl. Louise och Elizabeth gjorde helt orepeterat en fantastisk version av NUTBUSH tillsammans. Det måste vi göra om, kanske på Bakgården i Mölndal till sommaren. Den 30 juni och 25 aug är preliminära datum för dessa utomhusspelningar där även andra band deltar.

Som vanligt var det kul att träffa delar av publiken vid vårt lilla skivstånd som har blivit den naturliga samlingsplatsen efter våra spelningar. Har planer på att utöka den med T-shirts och lite annat i framtiden.

Louise signerar skivor!

Ljungskile Turisthotell där vi spelade för ett tag sedan gillade den blogg jag skrev om det stället ( http://sten.bloggo.nu/PENSIONATET-PARADISET-anno-2012-i-Ljungskile/) och frågade om de fick använda den i teklamsyfte, vilket dom givetvis får. Antagligen ska vi dit igen i september men inget datum är spikat ännu. KOLLA    http://www.s-g-b.se/gigs.htm sidan ofta, för det är där nya spelningar listas!

Nu fokuserar vi på kommande spelning 20/4 Galliano - Göteborg. Kanske vi ses då?

Hur som helst önskas angenäm vecka!

Sten G

På kvällen såg jag mitt favoritprogram COACHERNA  i Svt 1! Det är så underhållande, men någonstans fastnar skrattet när man inser att detta är verklighet för väldigt många idag.
Jag har på nära håll hört om en kvinna som gick på sådana här "hitta dig själv medial-kurs"
där ledaren sagt åt henne att "du har det inom dig!"  "Allt du behöver göra för att kunna hjälpa andra är att gå den här kursen för 100.000:-" och denna stackars människa var nära att gå på det! "Jag har det inom mig, yippie!" HELST! Ruffel & Båg!
Vad jag förstår finns det många kurser nu inom:  medialitet, bars , new age, yoga, ayurvediska behandlingar, kraniosakral terapi, golfyoga (!) , pendel & stenar"
VARFÖR ska det göras pengar på folks vilsenhet och olycka? ALLA ska "hitta sig själva" "göra en inre resa" kosta vad det kosta vill.
Räcker det inte med alla dessa tempel för den egna kroppens plåga, som kallas GYM? Nu ska "själen" på gym också, hå-hå ja-ja....

Denna yogaställning  kräver enorm styrka i nacke, axlar och rygg och åratal av träning ligger bakom.
 Som sagt var......

En mycket värre sak är bankernas internetkontor. FINNS det någon annan on-line sida på nätet som STÄNGER verksamheten när det blir helg?
Du kan inte betala något eller överföra till andra banker för att.......VADÅ?? Just den funktionen är det någon som går och stänger av på fredag och öppnar på
måndag, precis som de fysiska kontoren gjorde? Verkligen modernt och bra, hur f-n kommer dom undan med det? Bara för det är påsk får jag vänta på
mina pengar jag skulle fått i fredags tills på tisdag, nästan en arbetsvecka. Allt detta för att dom ska kunna krama ut så mycket ränta som möjligt. Jag tycker
väldigt illa om såna här proppar i systemet! Men det finns något ännu dummare än såna här påhitt och det är alla vi som accepterar detta.

 
Nu ser vi fram emot S-G-B's 100:de spelning den 11 april som sker på MUSIKENS HUS i Göteborg kl 20.
Hoppas Du kommer och firar med oss! (det är GRATIS inträde och fullständiga rättigheter)

Bästa hälsningar!

Sten G

Hej där!

Det är verkligen roligt att vi har fått tillfälle att besöka alla dessa nya ställen för S-G.B på den senaste tiden via SGB 2012-Tur! I lördags var det dax för LJUNGSKILES TURISTHOTELL.

 Ett riktigt härligt & genuint ställe från 20-talet, petitessfullt bevarat men ändå med alla moderna faciliteter. Det är vad jag förstod familjeägt och det första man ser och känner när man kommer in är ett riktigt gammalt trägolv, som småknarrar så där trevligt och en underbar liten reception. Bredvid den och på fler ställen finns mysiga små prång i Art Deco-stil med stolar eller bänkar. Man bara väntade att Thor Modéen och Åke Söderblom skulle dyka upp med en 30-tals vits i svart/vitt!

 Till vänster om receptionen fanns en knarrande trappa upp till rummen och konferans-rummet som blev vårt backstage. Till höger återfanns restaurangen och puben, också den mycket fin och genuin. Det kändes nästan  lite ofint att vår rock & roll anläggning släpades in och det var ju inget ställe som man satte upp backdrop med häftpistol, som brukligt. Vi fick dock upp vår logga med hjälp av några 30-tals-snören knutna i rosetter runt en befintlig el-ledning, snyggt!

Stället har 115 st ölsorter!! Bl. a den här "DELIRIUM TREMENS"! Så nu har jag bara 108 kvar att prova ;)

Vi blev efter souncheck trakterade med det bästa huset hade att erbjuda i matväg och det smakade fin-fint! (TACK! det är inte så vanligt i vår bransch) Förutom själva hotellet/restaurangen finns en stor utomhusveranda, som måste vara fantastisk sommartid  i  kvällssol.Dessutom en gammal hederlig mini-golf-bana. Vi blev alla sugna på denna aktivitet vid åsynen av den. Nästa gång skulle det vara jätteroligt att vi fyra tog en match mot varandra och den som förlorade fick spela extranumret själv! he-he

Jag och Elizabeth satt på altanen, jag med ryggen mot vägen, under tiden passerar publik förbi och in. Då säger hon verkligen övertygande med besvärad min " Fan, nu är det ett par sura gubbdjävlar där nere, hoppas dom inte ska hit, JO det ska dom!" Försöker vända på mig lite diskret för att kolla in dom. Det är Sune och Ola! Jag gick verkligen på det! Men så långt ifrån sanningen var det  inte Eliza :D))

Måste säga att publiken var suverän även om vi hade en liten startsträcka denna gig. Bl.a. var det ett gäng i 20-årsåldern från en närliggande musikskola visade det sig senare, som jublade och applåderade mer än några andra . Jag hade en pratstund med ett par av dom efteråt och känner mig så tillfreds att vår musik fortfarande berör den unga generationen så mycket! Snacka om generations-broar!

Samtidigt var det många ur vår egen generation som gillade oss och mot slutet hade vi nästan alla uppe på scen för diggande och luftgitarr. Jag pratade också en del med dessa  och dom gav mig tips om vad jag skulle lyssna på Spotify. Så nu har jag upptäckt OMAR & The Howlers!

Sune sa: skriv i din blogg att toaletterna var extremt fräscha, vilket jag också kunde konstatera innan spelningen. Efteråt behöver jag aldrig uppsöka toaletten eftersom all min vätska gått ut via pannan. :)

Nu är det tydligen Påsk, vilket endast betyder för mig Påsköl i stället (har redan börjat hamstra).

Nu ser vi fram emot S-G-B's 100:de spelning den 11 april som sker på MUSIKENS HUS i Göteborg kl 20.

Hoppas Du kommer och firar! (det är GRATIS inträde och fullständiga rättigheter)

Bästa hälsningar!

Sten G

På lördagseftermiddagen åkte vi till Varberg för att spela på ett ställe som heter CAMPUS. Den här gången åkte jag med Elizabeth som rattade sin bil med precision i hög fart.
När vi kom fram till stället och stegade in i den tomma lokalen möttes vi av en vänlig och effektiv servitör. Vi presenterade oss med förnamn och tog i hand och han frågade; vill ni äta?
Lite kul,  för man tror att man ska bli igenkänd när ens nuna har hängt på en poster i veckor runt om i lokalen, men han trodde först uppenbarligen att vi var ett par som kom för att
äta på restaurangen. :)  Men han vände blixtsnabbt och visade oss istället till scenen, än ett bord för två. Scenen var uppbyggd av flyttbara moduler på 1x2 m var och jag föreslog på
skämt att vi kunde använda en del till en 6 m lång  "catwalk"  för Eliza och mig :)

Snart kom också Ola och Sune. Den senare med en dålig och en bra nyhet; vårt mixerbord hade efter lång och trogen tjänst slutligen rasat  vilket upptäckts tack vare att Sune testat
det innan avfärd. Den goda nyheten var att han köpt ett nytt på Musikbörsen samma dag, som visade sig vara MYCKET bra!!

Vid åttasnåret hade vi soundcheck och några av publiken hade då redan kommit. Mitt under detta kommer en kvinna fram till mig och säger "att det ska bli roligt att lyssna på oss, MEN
LJUDVOLYMEN ÄR PÅ TOK FÖR STARK! " Hon har en liten look av bibliotekarie över sig och jag får en snabb känsla av att hon "gått fel" . Missat ställe, datum, stad eller något liknande.
Kanske hon förväntat sig "Sånggruppen Gycklare Blå" som faktiskt finns och sjunger medeltida visor och har den för oss den åtråvärda web adressen http://www.sgb.nu .
Förresten har dom nu bytt namn till  " A CAPELLA HOLMIENSIS " så där skitnödigt intellektuellt & akademiskt , men webbadressen släpper dom inte!
Jag sa till henne att vi just nu bara gör en soundcheck och att det inte alls är högt mot vad det kommer att bli (kunde inte hålla mig) . Då säger hon: "Jag och min väninna försökte
PRATA medan ni spelade och vi hörde INTE ETT ORD vad vi sa!"
"Men ni ska väl inte PRATA när vi ska spela, då ska ni ju LYSSNA!" , var jag då tvungen att säga.
Hon och hennes väninna är säkert sådana som har hjälm vid promenad på asfalt och dom lämnade ganska snart stället efter att vi börjat spela "på riktigt" , enligt ögonvittnen, Undrar om dom krävde biljettavgiften tillbaka? Säkert.
MEN detta gav mig en ny merchandice idé, självklart ska man sälja öronproppar  innan spelningen med S-G-B tryckt på.
Dom kommer att finnas i TVÅ varianter; dels solida och dels med hål i,  för dom som vill höra lite mer! :)
Nu ska sägas omgående att dessa kvinnor  inte alls var  representativa för den månghövdade publik som sedan kom. Det kändes som vi hade greppet från första låten och en bra respons. Jag hörde att t.o.m. Sune tyckte det var lite roligt att spela !
Det är jättekul att folk köper skivor av oss (denna gång t.o.m. INNAN vi spelat) och har så
mycket gott att säga till oss om vår musik. Jag känner att jag lever i en mycket  privilegierad
värld och jag försöker ta vara på varje sekund i livet! Hur många får applåder på sitt jobb?

Ska bli kul att komma tillbaka till Varberg i sommar eftersom det är en underbar
härlig sommarstad!

Såg första avsnittet av SVT 1 nya serie Coacherna och kan bara REKOMMENDERA  den! Se den! ÄNTLIGEN får all denna "new-age", "kristall-heeling" "andnings-terapi" "yoga-flum"  lite
kritisk granskning i form av en mycket underhållande komedi med Lena Endre & toppskiktet av vår skådespelarelit! SÅ PÅ KORNET!

Tyvärr måste jag säga att det absolut bästa med att se detta program i realtid är att det INTE bryts av med IDIOTREKLAM som i alla annan TV. TV-licensen kostar 173:- i månaden och det är
SVT 1 och 2 man betalar för och det är värt varenda krona! Jag tittar inte längre på några andra kanaler i realtid utan går in på deras "Play-sidor" i så fall , där man slipper reklam.

Har bara några sidor kvar på min bok "I'm Ozzy" som är så underhållande att jag inte vill den ska ta slut! Jag läser väldigt sällan skönlitteratur, men gillar verkligen memoarer och biografier. .

Var ute på söndagen och gick i skog & mark och såg massor med vitsippor! Är det inte lite tidigt, eller har jag glömt allt?

Läste idag ett citat som jag tycker säger ALLT om livet :

"Everything you want is on the other side of fear." PRECIS så är det!

Tack för ordet!

Sten G

Jag ser ju redan en drös med nya speltillfällen för SGB och jag tror att spelningarna börjar klockan 15 som senast, vilket skulle vara skönt.!

Märkte när mina föräldrar fortfarande levde och bodde på äldreboende att det började komma in jazzband som underhöll.Men övervägande var det fortfarande gudstjänster, Evert Taube, Dragspel och Bingo.

NU kommer detta snart att ändras till nitbältesskavingar av rullstol, döskalleprydda eller rastaflätade rullatorer. Pensionärsgymnastiken kommer att utgå från R&R poser, typ "kasta huvudet bakåt (försiktigt) , gapa (utan att svälja löständerna! ) och  ruska lite med flinten (långsamt i början..)
Du som kan, höj armen och sträck upp pek & lillfinger,
så ja duktigt, BRA!
Sen tar vi och head-bangar lite, Obs! börja lugnt så inte halskotorna blir inflammerade! Ni vet hur det gick för Lars!

Det kommer också finnas lite speciella kurser man kan anmäla sig till:

T.ex. "Lär dig forma den rätta R&R munnen med Loket Olsson!

"Överlevnadskurs i kön för Bruce Springsteen-biljetter 2023" (ger mig fan på att han inte kan låta bli att komma, då heller)

"Bygg dina egna öronproppar"  "Rätt öl till solot",  "Fotriktiga skor för Wha-wha  och Fuzz-box trampande " eller "PIMPA  Permobilen"

Sanningen att säga så har jag aldrig varit orolig för kommande äldreboende, då jag vet att vi 50-talister alltid har de "arga,revolutionerade, samhällsengagerade, agiterande och protesterande 40-talisterna framför oss.

Det var dom som alltid högst ropade "upp till kamp", "jämlikhet", "död åt kapitalisterna", "leve proggen", "USA ut ur Vietnam",
"Linje 3", "FNL" , "Palme & Gjejer satans lakejer", "Arbetar-makt", o.s.v. 
Hälften gillade NYNNINGEN och den andra hälften FLAMINGO. Det var odrägligt jobbigt att vara den yngre generationen  då.
I Sverige fanns levande musik bara på dansbanor och i  in-haschade proletära lokaler
De flesta 40-talister sadlade sakta om från Stalin-fans till  betonghäckar och har under  80-, 90- och 00-talet återfunnits som byråkrater i statliga och kommunala positioner och penaliserat alla i stort sett.

 40-talist
Nu står dom inför äldreboendet och nu kommer nog dom gamla revolutioniska takterna igång igen som kommer att gynna oss
50-talister, när det är dags för oss snart.

"Kvällsmat på  Purple Haze Äldreboende, Lindome 2020 : "Starköl & Hamburgare"

Bästa hälsningar

Sten G

Hej!

I nästa val 2014 ska man kunna rösta via datorn, enligt Metro. Vet inte om det är åldern eller om jag är en allmän bakåtsträvare, men jag har alltid tyckt på de senare årens röstningar att det är fantastiskt att det fortfarande sitter människor med "mantals-böcker" och för hand prickar av alla som röstar! Det har känts lite som en sista länk till gamla tider. "Gör din plikt, RÖSTA! " Ska man nu bara bocka i med ett musklick som på vilken sketen 10-i-topp-websida som helst så tror jag att känslan att man som medborgare betyder något går ännu mera bort. Att bank finns på Internet är mycket praktiskt, så man slipper sitta och vänta på sin tur" att betala räkningar som på 70-talet, eller fylla i blanketter och skicka med post, som på 80-talet. Men Valsöndagspromenaden vill jag INTE bli av med!

Jag och Sune åkte i fredags till ÖAS Pub på Överön där SGB skulle spela. Elizabeth bor ju i närheten så Sune visste hur vi skulle köra. För att komma dit och hem måste man åka färja och jag som älskar roliga skyltar glömde fota den här: "Försäljning av varor på färjan FÖRBJUDET".

 Jag menar, vad förväntar dom sig? Resan tar knappt 5 minuter. Någon som snabbt slår upp en bar, en tax-free-shop, eller varför inte en liten Holländsk Coffe-shop!

 SGB på färje-tur

Enligt bartendern på puben så har vägen dit ca 20 st 90 graders svängar. Precis som Sune sa, så är denna väg anlagd en gång i tiden när böndernas åkrar bestämde hur vägen skulle gå. Skulle den gjorts idag så hade man väl bara lagt en linjal och ritat ut vägen. "Men det bor faktiskt folk där som...FUCK OFF!"

Efter ett ordentligt svängande hit och dit kom vi fram till stället. Såg ut som en lada utifrån men inuti den mest trivsamma pub/krog du kan tänka dig! Krögarparet Susanne & Roy har verkligen gjort ett mästerverk efter förutsättningarna.

Roy & Susanne och del av puben.

Vad jag förstod så är det pub varje fredag och kafé på lörd-sönd.Inredningen är kort o gott i fur och med ett sadeltak. Detta faktum plus att stället var utsålt till sista plats gjorde att ljudet absorberades kraftigt, men avovationerna att döma så hördes vi i alla fall.Innan spelningen fick vi en underbar middag i ägarnas privata kök. Över lag så var Roy & Susanne mycket älskvärda och generösa människor och även de av personalen vi kom i kontakt med + den snyggaste pub-toalett jag sett (och det säger en del).

Publiken var underbar och "med på noterna" bokstavligen. Efter sista extranumret kände jag att jag måste få luft, så jag gick helt sonika ut på gården och andades. Då hörde jag inifrån byggnaden någon som pratade i en mikrofon och publikens jubel. Gick då in igen och förstod att Roy hade avtackat bandet och alla vi hade fått en fin tulpanbukett. Men Sune trodde att jag kilat iväg så snabbt för att uppsöka toaletten, så precis innan jag kommer upp på scen igen säger han till publiken; "ja nu vet ni vad SGB står för; Slapp Gammal Blåsa"!! JUBEL! och det bjuder jag verkligen på!

På återläsande!

Sten G

Hej kära läsare!

Jag får från min blogg-sida lite statistik så jag ser att jag verkligen inte skriver för "blinda ögon", vilket är kul!
Dock verkar alla väldigt artiga för jag får aldrig några mothugg i de få kommentarer som kommer. Var inte rädda för det!

Ska åka till ÖAS Pub med SGB på fredag. Såg igår på deras hemsida att spelningen var utsåld redan och sånt är ju alltid kul. :)

Även om våren just nu gömde sig igen, så är den verkligen på väg! Som ni vet älskar jag ju djur mer än människor och det är mycket välbefinnande att nu få åskåda t.ex. fåglarnas beteenden. Mat är ju naturligtvis högst uppe i prioritet, men nu har en längtan efter en partner att bygga bo med och säkerställa artens bestånd, verkligen kommit in i de härliga fåglarnas liv! Vi såg ett par blåmesar som både utförde en flygande parnings-dans samtidigt som dom tittade på nytt boende!

Fick i torsdags, strax före start av quizen i Lerum, reda på att ett ägarbyte är på g och att quizet kommer att ligga nere i ca 4 veckor. Tråkigt tycker jag, för efter 3 månader har jag börjat känna publiken och det är viktigt som Q-master.

Såg för första gången på Melodifestivalen för i år i lördags. Nästan bara för jag ville höra Torsten Flink's omdiskuterade bidrag. Efter att ha genomlidet den svagare posören efter den andra kom han så till sist i duell med hela Sveriges blatte-älskling Sean Banan.
Den senare har verkligen glimten i ögat när han gör sitt "buskis and beyond" nummer. Men nu var vi ju här för låtarna (inbillar sig fortfarande min generation) och då var ju Flink den ende i hela startfältet som gjorde något som kan kallas känsla (de vi bra sologitarrister gör varje kväll) och helt rättmätigt vann han också. Är ledig på lördag så jag kan se HELA
FINALEN! Jösses va kul! HELST!

Har alltid älskat uppmanings-skyltar och dagdrömt om hur dessa stackars människor som är upphovsmän till dessa har det egentligen? Kan inte vara ett värdigt liv.
Första gången jag som vuxen kom i kontakt med något sånt här var när jag för första gången skulle tvätta i hyreshusets tvättstuga och det stod  APSOLUT FÖRJUDET..resten har jag glömt någonstans bland skrattet, men säkert var det något med "ludd". Gud va skönt att ha ett eget hem sen  22 år sedan !! OCH det roliga är att vår tvättmaskin från 1988
fortfarande tvättar på som inget hänt! Förra våren trodde jag den dragit sin sista suck, för det hände INGET.
Berättade detta för Sune och han sa att vi får väl begrava den jämte Ruffe (hunden som också lagt av vid denna tid)
MEN då visste jag inte det som Marianne visste. Man måste "KNÅA" den mitt i luckan, för då går den så fint,,

Avslutar med några bra skyltar från min samling. 

Hej så länge STEN G

Alla rätt utom en på Oscarsgalan, det var väl rätt bra, men jag hade ju hellre sett att någon av “mina” hade skrällt.

Bästa tacktal tyckte jag Christopher Plummer 82 år, gjorde: han tittatde på sin Oscar och sa:

" You are only 2 years older than me, were have you been all my life?"

Men nu bort från Hollywood-glittret tillbaka till den fina vardagen,. Jag tycker mycket om måndagar t.ex, allt börjar igen och allt är öppet och normalt.

TVÅ roliga saker på Systembolaget de senaste dagarna! Först i lördags, tanten framför mig i kassan frågade om vinet hon köpt passade ihop med något jag inte hörde. Men expediten sa "jo det går ju bra för det är lite sött och var väldigt populärt förr, både Englands drottning och Jimi Hendrix drack det." Detta fick mig att spärra upp ögonen och öronen ännu mer och försökte få en glimt av vad gumman köpt, men det var bara baksidan jag hann se på flaskan innan hon stoppade ner den i sin kasse. Tyckte dock jag kände igen formen på flaskan, så jag var tvungen att fråga expediten: " Vad var det för vin tanten köpte som både dracks av drottningen och JH? "Matteus en 70-tals-klassiker" kom det snabbt till svar.

Ja just det,
hur många sådana har man inte pimplat i sig vid rökiga bord, bryggor och andra för-fester när man var ung och oövervinnlig på 70-talet?
Nästa, nästan religiösa systembolagsupplevelse kom idag. Räkningen slutade på 226:- och jag la upp 2 hundringar och en tjuga och visste att jag hade kronor i fickan. Men hur jag än leta var de bara 5, så besviken över att få ännu mer slantar tillbaka halade jag upp en tjuga till. Då säger hon "äh ge mig 225.-" RABATT på systemet!  Yippie!! 

För drygt en vecka sedan, förra söndagen, var jag och min underbara dotter Mimmi och såg   WISHBONE ASH live! Herregud vilka musiker! Önskar att mina bandkamrater fick uppleva vad TAJT egentligen innebär! Så här ska det låta!

Sen att få höra t.ex. "The King Will Come" spelat bara för oss just i stunden är en lycka som går utanpå allt!
Detta band var det första som istället för den vanliga sättningen: bas,trummor, kompgitarr, sologitarr och sång blev TVÅ sologitarrister som
spelade i stämmor. Så vackert & så tufft! Lyssna på Wishbone Ash – Persephone  och förstå!

Första utomhusdagen på Bakgården var i går 26 feb. Började röja upp efter det glasbord som stack rätt ut från altanen under höststormarna i december och
splittrades i miljoner skärvor över trädäcket och gräsmattan.

Nu ska vi om drygt en vecka spela på en pub, som efter vad jag förstår, ligger mitt ute bland klipporna på Överön där Elizabeth bor. Det ska bli intressant!

http://oascafe.se/index.php?page=pub

 Nu har jag just tagit fram den STORA tången och klippt av strängarna på de tre gitarrer jag använder på scen så dom ligger runt mig som skadeskjutna djur. MEN det behövs bytas för tonens skull och att inte behöva råka ut för att någon sträng går av mitt under föreställningen. Jag försöker hålla måttet att stränga om var 3-4 spelning, men mest blir det på favoritgitarren Gibson Melody Maker byggd 1961.

Vi hörs om en vecka igen!

ALLT GOTT ÖNSKAS DIG!

Sten G / SGB

När jag skriver detta (sönd kväll) vet jag inte hur det kommer att gå på OSCARS GALAN , men på måndag vet vi och då återkommer jag med den "vanliga" bloggen.
Jag har lyckats se alla filmer utom en som heter HUGO CABRE. Så nu tänker jag lista vilka priser jag skulle vilja se OCH vilken jag tror det blir. Here we go! :

Best Motion Picture of the Year:

Stens favorit: Extremt högt och otroligt nära  Trolig Vinnare: The Artist

Best Performance by an Actor in a Leading Role:

Stens favorit: Demián Bichir for A Better Life  Trolig Vinnare: Jean Dujardin for The Artist
 
Best Performance by an Actress in a Leading Role:

Stens favorit: Meryl Streep for Järnladyn och det blir hon! 

Best Performance by an Actor in a Supporting Role:

Stens favorit: Kenneth Branagh for My Week with Marilyn Trolig Vinnare: Christopher Plummer for Beginners 

Best Performance by an Actress in a Supporting Role:

Stens favorit: Jessica Chastain for Niceville (hon är så bra att det gör ONT!) Trolig Vinnare: Bérénice Bejo for The Artist  

Best Achievement in Directing :

Stens favorit: Woody Allen for Midnatt i Paris Trolig Vinnare: Michel Hazanavicius for The Artist

Nu får vi se hur det går! Jag älskar OSCARS!

Ses imorgon..... Sten G

Eftersom jag och ca 5 passagerare satt så att säga vägg i vägg med förarhytten så hörde vi ett djävla slamrande av slående på (av vad jag tänkte mig) div. reglage och öppnande
och stängningar  av "luckor". Efter 5 minuter öppnas förardörren och en två meter hög skäggig lokförare med 19 ringar i öronen , rakat huvud och stressad uppsyn banar sig väg
genom tåget och känner på nödbromsarna. "Vad är fel? frågar en rädd kvinnlig tågvärd, när han far förbi. "Vet inte!" kommer svaret, sen slår dörren igen till nästa vagn och man förstår att
nu är han där.
Efter ett tag samlar sig  tågvärden till ett officiellt uttalande via mikrofon och det låter så här: "Vi har lite tekniska problem men vi undersöker det just nu och ska snart rulla igen"
Det slamras och slås i dörrar så man förstår att föraren går ut och in i tåget. Nu är klockan 17:40 och min närmste granne i tåget konstaterar att han har missat sitt Stenungsund-tåg
och får vänta en timme tills nästa. Mitt tåg till Lerum går först 18:17 så jag är lugn och bara stryker planerna på vad jag skulle gjort i Gbg.
Jag har en bok med mig men kan inte förmå mig läsa den för jag vill att tåget ska komma igång först. Blicken far runt 100 gånger på tågvärdinnan, den förenklade kartan över Kungsbacka
och Alingsås-pendelns alla stationer, golvet, dörrarna, kartan igen..Nu är klockan 17:50 och man börjar undra om man ska hinna med 18:17 tåget.

Strax efter kl 18 kommer ett meddelande från föraren: "Det är något allvarligt fel på hela tågets säkerhetssystem, men vi jobbar på det"
OK nästa tåg till Lerum går 18:47 och då kommer jag dit precis som Quizen börjar. Och till dess MÅSTE vi ju vara framme.
18:15 ber en med passagerare att få ställa några frågor till tågvärden via högtalarsystemet som hon nekar.
Han frågar då direkt om 1. om någon vet när vi kommer härifrån? 2. Om föraren kontaktat någon om hjälp? 3. och i så fall när kommer denna hjälp?
DÄR! blir han avbruten av ett nytt meddelande från föraren som säger: " tåget går inte att köra från den främre förarhytten men från den bakre, men för att kunna
backa in till Gbg behövs en till förare som sitter fram. Denne förare är på väg och ska vara här inom 10 minuter"

Nu är klockan 18:30 och vi har suttit på denna djävla pendel i EN TIMME & KVART! och föraren borde varit här för länge sedan tycker vi alla!

Nytt meddelande: " föraren som ska komma åker med pendeln från Gbg men den är FÖRSENAD så han kommer om ca 20 minuter"
NEEEEEEEEEEEEJ  hörs det nu ljudligt från oss passagerare och jag tänker där rök sista chansen att komma i tid! Till saken hör att jag glömt min mobil och kan inte ta kontakt med någon!
STRAX innan kl 19 kommer den efterlängtade föraren och tåget ska äntligen snart börja röra sig efter 1 TIMME och 45 minuter!

Med ett långsamt ryckande sätts det igång och backningen börjar. Då inser vi längst fram hur farligt detta egentligen är att han som kör tåget sitter längst bak och ser INGET och vilket enormt ansvar han har som sitter längst fram och ser allt men inte har någon kontroll över färden mer än genom kom-radion.
När vi börjar närma oss Gbg C så tar den rädda tågvärden till orden och börjar be om ursäkt o.s.v. men blir tvärt avbruten av någon av förarna som skriker i högtalarna : SLUTA PRATA!! och jag förstår dom för detta är ju den enda livlina vi har för att komma säkert i "hamn".

Väl av tåget vill jag som "pliktskyldig" meddela La Caza- Quizet i Lerum att jag blivit försenad. Ser en ungdom med mössan nedkörd  till ögonen och de de obligatoriska hörsnäckorna i öronen.
Jag tar fram en tjuga och förklarar min situation att jag varit fast på ett pendeltåg nära 2 timmar och måste ringa dit jag ska uppträda så kan jag få låna hans mobil?
Han ler vackert och lite blygt och säger: "nej jag lånar inte ut den"   ..... ??

Först blir jag nästan förbannad, men inser att många unga idag blir rånade på sina mobiler.

Han kände ju inte mig heller och jag ser ju i bästa fall ut som en "välklädd" Hells Angels-medlem så jag blaimar honom inte.

Vi hörs!

Sten G

Njöt verkligen av tisdagen som var min lediga dag från krogen i veckan som annars innehöll Quizmaster-åtagande och i fredags var det dags för två kvällar för SGB på Kolgrill K&B i Mölndal. Om alla krögare var som Yosef och Musse på K K&B skulle alla arrangemang man åtar sig vara en fröjd. Dom är så fantastiskt positiva, hjälpsamma, generösa och deras favorituttryck är "inga problem". Dessa herrar är unika, för oftast när det gäller krögare tvingas man lyssna på gnäll om dålig lönsamhet, dåliga gäster, besvär, problem och om hur svårt allt är för dom stackarna. Jag har ofta undrat "varför håller dom på om allt är så negativt?" Skulle själv aldrig piska mig till att göra något som inte gav något. MEN jag har förstått det är en slags strategi dom har för att  kunna betala för sig så lite som möjligt när penningfrågor kommer upp. Men som sagt Yosef & Musse är underbara och helt fria från sådan falskhet!

Vid halvsextiden  möttes jag och Sune på stället och någon timma senare dök Elizabeth och Ola upp. Ola med en fin blåtira han tydligen hade fått kvällen innan under dunkla förhållanden.
Efter soundcheck åt vi buffén som ingick för alla som löst biljett till spelningen. Eftersom jag är den ende icke-rökaren i bandet blev jag som vanligt lämnad kvar medan de andra tog några
härligt uppfriskande bloss utanför byggnaden i minus 6 grader och snålblåst. Statistiken stämmer inte på SGB eftersom det är ca 14% som röker i Sverige och vi är 4 personer så borde det bara vara en halv person av oss som rökte, eller hur? Men SGB rakar upp till 75% rökande medlemmar!

Men tack o lov att rökning på offentliga ställen sedan 7 år tillbaka är förbjudna! Kommer ihåg hur det var när man spelade på småställen där blossandet utgjorde en veritabel rökridå som man andades in ordentligt under livligt scenarbete. Vilket resulterade i svidande bröst och rethosta hela dagen efter. Speciellt kommer jag ihåg ett ställe i Kungsbacka som hette St Görans som var typ 50 kvadrat stort och 2.20 i takhöjd med en luft som till 90% var tobaksrök. Förresten samma ställe som en massa damer flockades runt Sune, som alltid står till höger på scenen, från bandet sett. Han kände sig väl lite uppvaktad tills han förstod att han täcktes av kön till damernas toalett :)) Som sagt ett litet ställe.

Tillbaka till fredagen: Ganska punktligt gick vi på scenen 21.30 och publiken var med från första låten kändes det som. Fortfarande små-förbannar jag väl min hand som inte lyder till 100% , men jag och publiken får stå ut. Snart så..........Efter spelningen pratade jag lite med folk och sålde skivor, sen var det dags att åka hem och det var ju ingen lång väg för mig den här gången. Ola hade hotell inne i Göteborg och skulle ut och festa, inget som lockar mig längre.

                      Fredagsspelningen                                     Ola Blåtira                                                 

Lördagen den 11 feb fyllde både min underbara dotter Mimmi och min musikaliske klippa Sune år! Mimmis nedkomst var beräknad till den 9 feb1987 kommer jag ihåg. Men Sune var uppe på besök hos oss strax innan och sa till Marianne vänligt men bestämt; "knip ihop ett par dagar till ,så kommer vi att fylla år på samma dag"! Och så blev det.
Så därför var jag först hemma hos Mimmi i Frölunda på ett mycket trevligt födelsedagskalas med de flesta av hennes närmaste vänner.
Åkte sedan med buss 751 till Kolgrill Kök & Bar i Mölndal för spelning och kom dit en halvtimma innan start. Vi strök några låtar från fredagen, annars samma ordning. Sune blev födelsedagsfirad på scenen och alla gjorde ifrån sig duktigt tycker jag.
Själv smågoofade jag lite men jag tror man får vara gitarrist för att lägga märke till det. Mot slutet av spelningen kör vi nu fyra slide-låtar i rad och det känns extra bra för mig, för i slidespelet fungerar handen precis som innan olyckan. Bland publiken fanns ett par som även hade varit på fredagens spelning och det är väl ett gott betyg till oss. Fick höra mycket gott från andra också och det värmer alltid.

       Födelsedagsbarnet Sune och Eliza i duett  under lördagsspelningen

På söndagen blev det avbetning av ännu en Oscarsfilm THE IRON LADY. Har nu sett åtta av de tio nominerade för "bästa film" Så nu är det dags för ett par av de utlovade recensionerna:

THE WAR HORSE

I den här Steven Spielberg filmen heter huvudrollsinnehavarens karaktär Joey och är en häst. Det är lika bra att klargöra det med än gång.
För om man av någon outgrundlig anledning inte gillar hästar ska man inte se denna film.
Tiden är strax före 1:a världskriget och platsen ett otroligt vackert böljande engelskt landskap. Vissa gånger så romantiskt och i sådan perfekt ljussättning så man nästan undrar om det inte är uppbyggt i en studio.
I stället för att köpa den arbetshäst som arrendebonden Ted Narracott borde, ger han sig in i en auktion om en ståtlig ung ridhäst bara för att reta sin arrendator som är motbjudaren.
Priset trissas upp och plötsligt står Ted där och har ropat in hästen för tre gånger så mycket som han har råd med. Teds son Albert som är i de övre tonåren förälskar sig dock i hästen och döper honom till Joey och tämjer honom till den perfekta hästen.
Snart kommer dock kriget och alla hästar blir "inkallade" i det militära. Så här kommer en lagom stroppig officer och blir Joeys nye ryttare. Sen kretsar som sagt filmen om hästen och de olika människor han möter i Europa under kriget och det är stora kontraster. Han får vara allt ifrån bästa kompis med en sjuklig liten snäll föräldralös flicka , till att dra tunga kanoner i lervällingen piskad av tyskarna.
Filmen handlar mycket om plikt, ära & heder, rätt & fel, stolthet, hopp och förtvivlan, kryddat med äkta amerikansk sentimentalitet och ridande i solnedgångar.
Jag ser det här som en typisk familjefilm med lagom med skratt, gråt, spänning och lite hemskt.
Skådespeleriet är över lag bra, inte minst av de hästar som spelar Joey (!). Emily Watson gör ju aldrig någon besviken och har som vanligt den där "förkylda"-looken över sig . Som fattig stretande bondmora utan pengar, men med ett gott hjärta passar den perfekt i denna filmen. Tror dock inte WAR HORSE har någon chans att få bästa film-Oscar, därtill är
den lite för vattenkammad, men till bästa foto-priset har den nog en stor chans.

Betyg 3 stenar av 5

THE ARTIST

Stumfilm i svartvitt 2012, kan det funka? Jodå, mycket bättre än vad jag hade väntat mig. Svartvitt är en väldigt underskattad filmkonst.
Jag kommer ihåg på 70-talet när Mel Brooks gjorde "Det våras för Frankenstein" helt i svartvitt för att få fram känslan, då hördes många besvikna röster i salongen, "ähh, ska det vara så här hela filmen?" , "fan va tråkigt", "öhhhh, vi går", e.t.c. År 2001 kom "The Man Who Wasn't There",
en MYCKET bra film förresten, också den i svartvitt. Men till DVD släppet fans det två skivor i en i svartvitt och en i färg.

Men "The Artist" kommer aldrig att komma i någon färg&ljud-version, det lovar jag! Michel Hazanavicius heter mannen bakom filmen som är nominerad i många Oscarsklasser, bl.a. som Bästa film. Är det den bästa filmen då?, nja själva handlingen är ganska enkel, men greppet om hela filmen är lysande.
Det är inte någon tillgjort repig kopia, där alla rör sig onaturligt fort, ackompanjerat av ett ostämt gammalt piano. Nej detta är en väldigt elegant film med vacker musik och galanta damer och herrar. Det är en slags feststämning som hela tiden ligger i luften och det visar ju en tid då det verkligen var en fest att gå på bio. Folk klädde upp sig och hela 20-talet andas glitter och glamor.
George Valentin är en mycket framgångsrik stumfilmsstjärna, älskad av publiken och pressen. Men vi närmar oss 30-talet då ljudfilmen slog igenom och det gick ganska fort ungefär som när vinylskivorna fasades ut av cd-skivorna. Ett tag fanns lika många av varje, men ganska snabbt dalade vinylskivan till botten. Så också stumfilmen, men där fanns ytterligare ett problem, nämligen att långt ifrån alla stumfilmsskådespelare passade för talfilmen. George Valentin är en sån och han vill INTE göra talfilm.
Samtidigt klättrar den vackra ärtiga Peppy Miller upp steg för steg för att bli  ljudfilmens nya stjärna. Hon och George möts då ungefär på mitten, han i dalande popularitet
hon i stigande och de blir ett par. Ett bra avstamp för en dramatisk fortsättning.
Den här filmen har ju svensk premiär först den 9 mars, men jag tror att filmkritiker och cineaster kommer att gilla den starkt. The Artist är nominerad till TIO Oscars och
kommer nog att knipa minst hälften. Men sen om den går hem hos "gemene man" återstår att se. Som film tre stenar  från mig men ännu en för det djärva och lyckade greppet!

Betyg 4 stenar av 5

Ja, har du orkat att läsa hit ner så tackar jag för mig och på återseende!

Sten G

Hej kära läsare!

Så var det då dags att ge sig ut på den första spelningen för i år i fredags, även premiär för min vänsterhand som jag tjatat så mycket om. Jag kände mig ganska säker efter ha spelat och övat den mycket de senaste veckorna. Men skulle den hålla en hel spelning (1½ timma drygt)?

Jag åkte till Galliano med Ola och två av hans tjejkompisar. Efter soundcheck blev det middag på stället och säga vad man vill, men någon kulinarisk extas kommer man aldrig upp till på Galliano. Det handlar mer om att hitta en rätt som har minsta misslyckande potential.

En gång beställde vi var sin fiskgratäng där och efter 45 minuter kom en ca 140 grader varm sak in, som vid första försöket brände bort minst halva tungans smaklökar. Vid andra försöket efter ivrigt blåsande i tio minuter smakade  "varm-mjuk-massa" vare sig mer eller mindre. Vi nästan slogs om saltkaret för att få uppleva en liten smak.

Den här gången satsade jag på en vegetarisk pizza och det var ett lyckokast för jag lyckades trycka i mig mer än halva. Fram emot halv-tio tiden hade stället fyllts till bristningsgränsen.

Jag tog ett djupt andetag och tog trappan upp från "backstage" eller snarar"belowstage".

 Gallianotrappan

Showen gick bra och det kändes behagligt bekant att stå där igen och jag tror aldrig jag hört Elizabeth sjunga så bra. Hon tog verkligen ut allt i vissa låtar och Sune och jag hittade varandra så där perfekt i improvisationerna.

Bilder här http://www.facebook.com/pages/The-Original-S-G-B/303681646639#!/media/set/?set=a.10150508868416640.369230.303681646639&type=1

Efteråt var det roligt att möta delar av publiken vid vårat lilla Merchandise-stånd där vi säljer CD och snart även andra saker. Jag fick höra mycket beröm och uppskattning både från seniorer ner till 20-åringar och det gläder mig mycket. Det ger en tydlig påminnelse om varför man håller på med det här och jag är så glad att kunna vara en slags ambassadör för den här typen av musik som vi spelar och som jag alltid älskat. Det är sannerligen ett privilegium att få lov att framföra den för likasinnade!

------------------------------------------------------------------------------------------------------

Näst efter musik är ju film mitt stora intresse och som jag skrev om tidigare ska jag fram till OSCARS-Galan försöka se alla nominerade filmer och göra min högst personliga recension. Mina betyg blir från en till fem stenar, där fem då naturligtvis fem är bäst!

MIDNATT I PARIS (Oscarsnominerad för Bästa film och Bästa Regi)

Woody Allen har alltid varit en stor favorit. Kommer ihåg en gång på 70-talet när jag var på SANDREWS 1 2 3 i Nordstan (nuvarande Claes Olsson) och såg "Play it again Sam" . Den filmen handlade om en osäker man som hade Humphrey Bogart som idol och blev honom i olika situationer när han kände sig pressad. Det var min första W A film och sedan dess tror jag att jag sett dom alla.

På senare år har han helt stigit åt sidan som skådespelare i sina filmer och "bara" ägnat sig åt manus & regi. Den senaste filmen  MIDNATT I PARIS handlar om en amerikansk manusförfattare Gil som drömmer om att skriva en riktig roman istället för allt tjafs som han antagligen spottar ur sig i Hollywood. Nu är han och hans fästmö i Paris tillsammans med hennes föräldrar som hatar Paris, ja allting utanför den amerikanska normen, Men Gil, vår hjälte   inspireras otroligt av Paris. Efter en misslyckad middag ger han sig själv ut Parisnatten, lite halvfull, in i dom gamla konstnärskvarteren.Vid midnatt stannar en mycket fin 20-tals limousin framför honom och han hoppar in och blir tillbakaflyttad till Paris kulturliv på 20-talet.Han träffar Ernest Hemingway, Picasso, Dalí, Gertrude Stein. F Scott Fitzgerald med fru, Picasso, Man Ray och filmaren Luis Buñuel !

Gil känner sig som om han är i himmelriket och till råga på allt blir han förälskad i den vackra Adriana . Men likt Askungen blir han tillbakaflyttad till vår tid varje morgon.

När jag såg att Owen Wilson spelade huvudrollen blev jag först lite "neej", men det är ett genidrag av Allen!  Som sagt är han nu lite för gammal att spela en ung författare, men tro det eller ej, i Owen Wilson hittar vi Allens alterego. Han är lika tjatig och osexig som Woody Allen och helt perfekt som hans efterträdare! Gil söker sig naturligtvis tillbaka till kvarteren där han blir upplockad av den magiska limousinen men hur går det sen? Här visar Woody verkligen filmens knorr som är mycket tankvärd bland oss nostalgiker!

Betyg: 4 STENAR

All the best och kanske vi ses "live" på nästa gig.

Sten G

Hej igen!

Precis som Askungen hinnar jag  "lämna in" min blogg precis innan måndag midnatt!

Läste om en icke så smart knarkhandlare i Brasilien som verkligen inte hade packat ner alla smörgåsarna i picknick-korgen. Han hade tvingat alla sina "kunder" att tatuera in hans namn på kroppen, det var villkoret för att få köpa. Så kom man till honom utan tatuering var det nobben.Rätt snart märkte polisen att många haffade knarkare hade namnet Freudenthal tatuerat och eftersom det bara fanns en med det efternamnet i stan så blev han gripen rätt snart.

En annan smart grej gjordes när ett rådhustak i England skulle förses med solfångare och firman som utförde detta satte dom på fel sida av taket, m.a.o. där solen knappast eller aldrig lyser. Han som hade beställt jobbet påpekade detta medan dom höll på, men blev upplyst om att dom använde kompass så inget kunde gå fel. Just nu håller dom på att göra om arbetet "free of charge" :)

Ja om 4 dagar står man där igen längst ut till höger, på två ben, med gitarren på magen, plektrumet i handen, en varm lampa i nyllet, förstärkaren i ryggen, Ola bakom, Eliza bredvid, Sune i fjärran, publiken framför,wha-wha-pedalen på golvet, låtlistan tejpad någonstans, öl & vatten vid sidan om och svett-handduken inom räckhåll = READY TO ROCK & ROLL!! för första gången på riktigt sedan 7 (!) månader tillbaka.

H Ä R L I G T ! !

Jag kommer aldrig att glömma den där första halvtimman jag låg framstupa på ett kallt, hårt & blött tralldäck, oförmögen att ta mig upp med en helvetessmärta i vänsterarmen, medan regnet föll ymnigt i natten.Benen var intrasslade i någon slags rävsax som också gjorde ont, kändes det som. Men detta var helt klart ett sekundärt problem. Med högerhanden trevade jag mig ner i höger byxficka och fick upp mobilen, ringde min sambo som var ute ett ärende; inget svar. Tänkte att "om jag bara kommer upp i sittande ställning och får en ordentlig whiskey så kommer detta att bli bra om än med en kraftig utgjutning".

Men så blev det inte! Det blev en ytterligare en timmes väntan, ambulanskillar, uppklippt jacka och skjorta, morfin (utan verkan), lama fingrar, regn och ficklampor i ansiktet, ambulansåkning och nedsövning....värk, ..trauma enheten..och sen ekonomisk fattigdom.

Men sen, resten av SGB som spelade gratis på Bakgårdens fest så lite överlevnadspengar kom in, STÖD från min lilla familj (Marianne knäppte mina byxor m.m. i 15 veckor) + alla duktiga sjukgymnaster: Lars, Mia och Ingrid. Handterapeuten Lena och ortopeden Zetterberg.

Mia ! Som tänjt min arm i alla vinklar med professionellt snällt våld. TACK.

De tre senaste hjälper mig fortfarande med hand och arm och jag måste säga att jag känner mig väldigt väl omhändertagen av vården trots allt hemskt man läser om i tidningar. Jag har väl haft tur, som vanligt!

Nu ses vi "där ute" ÄNTLIGEN!

Sten G

Så kom då set viktiga datumet 24 januari idag för oss filmnördar; NOMINERINGARNA TILL OSCARS 26 februari. Enligt tradition försöker jag se alla filmerna i klasserna;
Bästa manl skådesp, kvinnliga (både huvud- och bi-roller), regi och BÄSTA FILM innan Oscars-galan, så jag kan kolla om delat ut pris till rätt film :) Det här året är det ganska spritt, vissa år kan ju samma
film vara med i alla klasserna, men i år blir det MÅNGA att se. Har bara sett 2 st hittills, "The Help" och "Tree of Life". Så nu kan jag agera recensent här på bloggen!
Av dessa tio kommer EN att vinna BÄSTA FILM:

 
The Artist 
The Descendants 
Extremt högt och otroligt nära  (kan det vara en SGB-spelning?)
Niceville  (The Help)
Hugo Cabret
Midnatt i Paris
Moneyball 
The Tree of Life
War Horse

Vi får se om en månad!

Om någon hade sagt till mig för ett år sedan; "gör en DEPECHE MODE låt nästa gång ni gör en cover" så hade jag nog skrattat.
MEN "Personal Jesus" som vi nu lagt till i reportuaren är en "klämmig" låt,  nu när den är tolkad av SGB med 100% gitarr och inga syntar!
Sune och Eliza lyckades också med att lägga till ett nytt ackord som aldrig tidigare spelats i denna låt. WOW!
Om man söker på "Personal Jesus" på Spotify kommer det upp fler versioner än du kan drömma om! Allt från originalet till jazz, rap, symfoni-orkester, ballad , "you name it!"

SGB har med andra ord  haft sitt andra rep inför 2012-Tur  och nu börjar en låtlista klarna. Nästa söndag kör vi ett genrep och sen får det vara bra. SGB är inte kända för att stå
i en replokal och harva utan den bästa utvecklingen för bandet har alltid varit live-gigs och vi har haft en sån lycklig tur att alltid få många spelningar!
Med tanke på hur det kan gå på vissa gig så måste det vara hemskt för de band som repar och repar i månader för en gig och så blir den inte bra. Vi är ju så priviligerade
att vi kan ta igen "förlorad mark" redan på nästa spelning, om så skulle ske.

Det är jag som (med glädje) sköter allt administrativt i SGB, med spelningar, kontakter, arrangörer, press, Spotify, merchandise, grafik och web-sidor och jag kände i början av veckan att jag kommit lite efter.
Så nästan hela dagen idag och kommande två tänker jag ägna åt "SGB-kontoret". Vi har en lång 2012-tour framför oss som börjar 3 feb och slutar någon gång innan jul.
Det är inte att få spelningar som är det svåra utan att koordinera dom så det stämmer för alla.  Av alla inställda gigs från i somras och i höstas p.g.a. min skada, har jag
lyckats få nya datum i år, utom i Varberg. 
En sak som gladde mig speciellt var att  den på Ljungskiles Turisthotell  inställda spelningen 3 sep, redan blir verklighet redan den 31 mars!
Vi har aldrig spelat där förr men det verkar vara ett verkligen genuint och trevligt ställe med en lång live-band-tradition.
Samtidigt ska det bli intressant att spela på MUSIKENS HUS i Göteborg 11 april. Men just nu sitter jag och knåpar fram låt-listan för 2012. Det finns ju en känd regel som säger att all
publik har en koncentration som räcker högst 20 minuter in i en film, teaterföreställning eller ett musikframträdande. På minut 21 måste det hända något som STICKER UT eller på
annat sätt TAR TAG i publiken, annars tröttnar de flesta där hur entusiastiska dom än varit i början.
Jag räknar alltid med att alla våra låtar är ca 4 min långa i snitt med mellansnack o dyl inberäknat. Det betyder att låt nr 5 i låt-listan är väldigt viktig!
Ni får själva kolla vilken det blir när vi ses där ute!

Bästa hälsningar!
Sten G

Söndagen den 15 januari blev den definitiva omstarten för SGB sen min olycka! Vi möttes alla hemma hos mig och det var ett mycket kärt återseende för alla, verkarde det som. Det var ett rep inför kommande rep, skulle man kunna säga. Ola sa till och med att det kändes som att "komma hem".

När vi började spela  var det det näst fantastiska som hänt mig sedan jag i november för första gången upptäckte att jag överhuvud taget kunde spela på rätt sätt igen. Eller det kanske var lika härligt, när jag tänker efter....
När jag den senaste tiden sett bilder på oss och posters för kommande spelningar har det känts väldigt abstrakt. Men nu var vi ju här livs levande allihop och något som varit mig fråntaget sedan 7 månaders tid fick jag tillbaka! TACK för det, vem jag nu ska tacka eftersom jag inte är religiös, men man känner sig nästan så.
Upptäckte också hur jag saknat SGB medlemmarna som människor och kamrater. Jag och Sune är ju på vårt nionde år i det här bandet och vårt tjugonionde som vänner,
Ola har jag känt och spelat med i snart fem år och Elizabeth (Lizzy, Babeth, Eliza, hon går under många namn internt) i två år. Underbart att få höra Sunes cynismer och sarkasmer igen "Jag går och ställer mig här bak i rytmsektionen (han och Ola) och så kan ju ni (jag och Elizabeth) som promt ska vara några slags front-figurer stå främst
och åbäka er", eller " skulle Carola vilja sjunga in Tomorrow så blir det ett BLANKT NEJ!" på tal om att kanske skicka några av våra egna låtar till kända sångerskor.
Eliza lyste med sitt glada och roliga humör och Ola verkade mer lugn och nertaggad än vanligt.

Låtar jag aldrig trodde jag skulle spela på ett rep igen som t.ex SUNSHINE OF YOUR LOVE och andra "ryggmärgslåtar" var tvungna  att gås igenom för att se om jag klarade dom.
Vi gick också igenom vilka låtar från senaste plattan som ska spelas live och efter att vi spelat NO ROAD BACK gav Ola oss alla en spontan applåd, och jag håller med, det måste vara
en av dom bästa låtar vi gjort! Den kan spelas på hur många olika sätt som helst och blir nästan alltid bra.
Vi bestämde oss även för att göra cover på  några låtar vi inte kört i den här upplagan av SGB och en del vi inte spelat alls tidigare. Ni får se, eller höra rättare sagt, när vi börjar 2012-spelningarna.

:::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::

När jag var i 40-års åldern fick jag ofta frågan från okända "vet du vem du är lik?" Näe..., var svaret i början. "JACK NICHOLSON" sa dom triumferade! Jaha, tänkte jag bara först.
Men sen blev det mer och mer. När man gjorde någon ny bekantskap kom det efter ett tag : "du är djävligt lik..."  JACK NICHOLSON, jag vet,  fyllde jag i. Men så här var det:  alla
som kände mig sen länge tyckte inte alls att jag liknade JN, lika lite som jag själv. Det hela toppades på en restaurang i London där servitrisen var HELT övertygad om att jag var JN.
Till saken hör att jag denna kväll p.g.a. en förkylning & stämbandsinfektion  var totalt i avsaknad av röst och kunde inte försvara mig verbalt. Något som min partner tyckte var jätteroligt!
Hon  bara eldade på servitrisens uppfattning. "Jo det är han, men han vill inte ha någon uppmärksamhet" och liknande ljug. Efter att framgångslöst försökt kraxa motsatsen minns jag
att jag bara gav upp. Vet inte om jag skrev autograf eller inte, men kommer ihåg att hon var mycket påstridig och ärligt talat tror jag att hon inte hade "alla servetterna vikta" eller vad det nu heter på ny-PK-svenska, när någon är lite efterbliven (gammal-svenska utan hymlande).

MEN med ålder, rondör och allmän dekadans får man NYA LOOK-A-LIKES!  Efter att min nuvarande svärson hade sett mig för några år sedan hade han sagt till min dotter "Han såg ut som ADAM ALLSING". Så nu fick man förlika sig med det utseendet, l i t e o-tuffare än JN, men ändå yngre, JIPPY!

Bara för några veckor sedan ute på ett QUIZ fick jag frågan igen: "vet du vem du är SÅ lik?" lät honom svara själv: EWERT LJUSBERG!!
Äntligen har jag kommit ikapp mig själv, eller hur? !

Bästa hälsningar!

Sten G

www.stengustavsson.se

Något försenad blogg, men här är den:

"3 RÄTTER ; förrätt, huvudrätt och desert 29.-!" annonserad en pizza-restaurang i Gamlestan för ett tio-tal  år sedan. Helt FANTASTISKT, eller vad tycker du?
En bekant till mig kunde inte motstå detta erbjudande och gick in, slog sig ner och väntade på 3-rättersmiddagen. Först (som sig bör) kom FÖRRÄTTEN in, det var Pizzasallad, d.v.s. den där sliskiga sörjan av vitkål som oftast verkar vara gjord "en gång för alla" i STOR mängd förrförra tisdagen.
Min bekant tyckte det kanske var lite i magraste laget, men nu kom VARMRÄTTEN: en ordinär fet Pizza! Som avslutning DESERT i form av en kopp kaffe (ingen mini-kaka ens).
Jag vet inte vem man ska skratta åt, den som tror att han får en 3-rättersmiddag för 29:- eller han som serverar den. Båda två, tror jag!

Mitt "nya" Quiz-ställe La Caza i Lerum exploderade från ca 20 pers till totalt FULLSATT i torsdags, vilket kändes verkligen roligt!  Hoppas det håller i sig, jag gillar Lerumsfolket och en gig där med SGB är under förhandling.

På söndag börjar repeterandet för SGB 2012-Tur. Det är väl framför allt jag som behöver repa "bly-handen", men jag bemästrar den mer för varje dag och jag ska nog inte behöva skämmas på premiären. Har skrivet till bandet "Trodde aldrig detta skulle hända, men jag längtar efter er!" Så här lång frånvaro av varandra har vi aldrig haft! Jag hoppas vi ska hinna repa in några låtar vi inte kört på några år + några nya.
Dock undrar jag om jag någonsin kommer att känna likadant i handen som före olyckan, d.v.s. ingenting. I över ett halvår har den känts mer eller mindre domnad, stickig och inkapslad i någon slags osynlig otymplig styv handske.

Min underbara dotter verkligen överraskade mig igår med biljetter till WISHBONE ASH den 19 feb på Sticky Fingers!.
Som jag skrivit förr så delar vi verkligen musiksmak trots 31 års åldersskillnad. Vi var ju på URIAH HEEP i höstas.
Jag hade absolut INGEN ANING om att WA skulle komma till Göteborg. Sist var det 2009 tror jag och då var vi där också. Snackade den gången med Andy Powell i Wishbone om det fantastiska i att dels dom (de) just hade spelat  låtar som varit så starka för mig redan 1974-75
när jag var 20 år och att min dotter som nu var i samma ålder  gillade det. "Music often get families together" svarade han engelskt torrt och älskvärt.

Wishbone Ash feb 2009 on stage  och Andy Powell & jag backstage.

Och visst är det så, även om MIN pappas förkärlek för militär-marscher och Gluntarne inte förde oss mer tillsammans, utan snarare distanserade oss ännu mer.
Hans klassiska 70-tals-vrål "Förstår ni inte hur ni plågar oss??!!" när jag och en bassist kallad Igge jammade lite i mitt pojkrum i 2 x 100 W en lördagsmorgon 1971, separerade väl oss kanske för alltid...
Men frid över hans minne, som man säger.

Mitt första riktiga gig Torget Kungsbacka 1972

Både WA och UH har nu hållit i över 40 år och spelar fortfarande oförtrutet, visst är det underbart! Nu till sommaren i maj är det 42 år sedan jag köpte min första
elgitarr en Hagström Viking II på Waidele och en Audex förstärkare i Olskroken, som min snälla mamma hjälpte sin 15-årige son hem med. Jag glömmer aldrig lukten av den gitarren.

Mer nästa gång!

Lev väl!
Sten G