Hej igen!

Precis som Askungen hinnar jag  "lämna in" min blogg precis innan måndag midnatt!

Läste om en icke så smart knarkhandlare i Brasilien som verkligen inte hade packat ner alla smörgåsarna i picknick-korgen. Han hade tvingat alla sina "kunder" att tatuera in hans namn på kroppen, det var villkoret för att få köpa. Så kom man till honom utan tatuering var det nobben.Rätt snart märkte polisen att många haffade knarkare hade namnet Freudenthal tatuerat och eftersom det bara fanns en med det efternamnet i stan så blev han gripen rätt snart.

En annan smart grej gjordes när ett rådhustak i England skulle förses med solfångare och firman som utförde detta satte dom på fel sida av taket, m.a.o. där solen knappast eller aldrig lyser. Han som hade beställt jobbet påpekade detta medan dom höll på, men blev upplyst om att dom använde kompass så inget kunde gå fel. Just nu håller dom på att göra om arbetet "free of charge" :)

Ja om 4 dagar står man där igen längst ut till höger, på två ben, med gitarren på magen, plektrumet i handen, en varm lampa i nyllet, förstärkaren i ryggen, Ola bakom, Eliza bredvid, Sune i fjärran, publiken framför,wha-wha-pedalen på golvet, låtlistan tejpad någonstans, öl & vatten vid sidan om och svett-handduken inom räckhåll = READY TO ROCK & ROLL!! för första gången på riktigt sedan 7 (!) månader tillbaka.

H Ä R L I G T ! !

Jag kommer aldrig att glömma den där första halvtimman jag låg framstupa på ett kallt, hårt & blött tralldäck, oförmögen att ta mig upp med en helvetessmärta i vänsterarmen, medan regnet föll ymnigt i natten.Benen var intrasslade i någon slags rävsax som också gjorde ont, kändes det som. Men detta var helt klart ett sekundärt problem. Med högerhanden trevade jag mig ner i höger byxficka och fick upp mobilen, ringde min sambo som var ute ett ärende; inget svar. Tänkte att "om jag bara kommer upp i sittande ställning och får en ordentlig whiskey så kommer detta att bli bra om än med en kraftig utgjutning".

Men så blev det inte! Det blev en ytterligare en timmes väntan, ambulanskillar, uppklippt jacka och skjorta, morfin (utan verkan), lama fingrar, regn och ficklampor i ansiktet, ambulansåkning och nedsövning....värk, ..trauma enheten..och sen ekonomisk fattigdom.

Men sen, resten av SGB som spelade gratis på Bakgårdens fest så lite överlevnadspengar kom in, STÖD från min lilla familj (Marianne knäppte mina byxor m.m. i 15 veckor) + alla duktiga sjukgymnaster: Lars, Mia och Ingrid. Handterapeuten Lena och ortopeden Zetterberg.

Mia ! Som tänjt min arm i alla vinklar med professionellt snällt våld. TACK.

De tre senaste hjälper mig fortfarande med hand och arm och jag måste säga att jag känner mig väldigt väl omhändertagen av vården trots allt hemskt man läser om i tidningar. Jag har väl haft tur, som vanligt!

Nu ses vi "där ute" ÄNTLIGEN!

Sten G